Jag blev lite inspirerad av Miriam, när hon tipsade om Flamman och Citronen som man just nu kan se på Svt play. Jag brukar ofta tänka på vad det finns för filmer om andra världskriget som inte är en klassisk nazist-jude historia. Och att det är viktigt att upplysa allas öden under denna hemska period. Här är några rullar som jag ganska nyligen har sett:
En stor applåd för att tyskarna pratar tyska, japanerna pratar japanska, amerikanerna engelska osv. Det händer inte ofta och det gör att man får stor respekt för filmen. (exempel på film som inte håller sig till språket och faller pladask är "House of Saddam")
John Rabe handlar om just
John Rabe, som ibland har kallats för "the Schindler of China". Rabe var en tysk affärsman (medlem av nazist partiet, intressant att se i filmen hur hans tilltro vacklar till just Hitler och Nazisterna) som lyckades rädda 250 000 kineser under nanjingmassakern genom att organisera en säkerhetszon.
Ulrich Tukur som spelar John Rabe kan man också se i "
Das weisse Band". Har ni inte sett den så är den också att rekomendera.
I rollen som den amerikanska läkaren, som minst sagt är pessimistiskt inställd till Rabe, ser vi en av mina favoriter Steve Buscemi. Han gör kanske inte sin livs roll men det känns kul att han är med...
Nästa film är "
A woman in Berlin", som är en jätte hemskt film som verkligen bryter ned en. FAST mycket viktigt, för jag har då aldrig sett en film som lyser upp det hemska ödet tyska kvinnor mötte när ryssarna intog Berlin.
Man får följa en anonym kvinnas kamp för överlevnad under de sista dagarna av andra världskriget. Jag tror inte jag vill berätta mycket mer än så. Jag tycker helt enkelt ni ska springa och hyra denna film, punkt slut!
Sen vill jag hylla "Max Manus "också.
Våra Norska grannars stora filmsatsning. Som tråkigt nog inte gick upp på bio (Vad jag vet?) eller nämndes vidare värst mycket i Svensk media.
Max Manus är kanske inte ett så bra exempel på en "udda" historia. Det finns en hel drös filmer om motstånds grupper. Men jag tycker den här är så bra. Snygg och välspelad, och jag undrar fortfarande varför Sverige inte kan lyckas med något liknande? När vi gör en påkostad storfilm så klämmer vi fram något så pinsamt som "Arn".
Regisörerna till Max Manus håller just nu på att spela in "Kon-Tiki". Hoppas på samma goda kvalite och kanske en bio visning? snälla?